Idag har mina känslor blandat sig något så extremt, vilka
humörsvängningar.. Flummig, skrattat, vart glad / stressad,
irriterad, trött, fundersam.. Och så om igen..
Man blir ju helt slut i huvudet utav det.

Låt mig aldrig bli så tung..


Höm, det är svårt. Det är en svår fas. Vart står vi?
Förhållande? Hus? Jobb? Plugg? Barn? Livet? Pengar? Beslut?
Alltså, jag vet inte ens vad jag babblar om.. Varför är allt så
komplicerat. Som min goda vän Ralph sa så hade det vart
så mycket lättare om någon bestämt allting åt en..

Vem vill forma mitt liv? Ge det en chans, snälla?
Så hopplöst svårt kan det väl inte vara, om man inte är jag.


Jag kunde ju inte ens forma mitt eget schema, Lisa och Marie
skrattade åt mig, Lisa har gjort ett MYCKET bättre schema åt mig
än vad jag själv gjorde. Jag hade vart inne och nosat på sex helger
på raken, plus att jag lagt mer helger ändå. PLUS att jag lagt mig på
Valborg, Första maj, Pingstafton, Långredagen, Påskafton, Annandag påsk..


Det var sjukt lärorikt att få ha en bra elev, jag kommer säkert ha henne
fler dagar. Bäst av allt var nog att hon sa att jag har vart bäst att gå med.
Höhö, kanske för att vi lärde känna varandra lite, dom andra gick hon med
en eller två dagar bara.. Men jag vill gärna tro att det är för att jag är bra på
jobbet. Jag menar, jag har mycket att leva upp till om jag ska upp till
Maritas nivå, Marita som går i pension, som jag ska få tjänsten efter..


Jag förstår på Liane att hon känner av åldern nu med. Jag hoppas inte
att det är jag som fått in det i huvudet på henne. Fast med mitt deppsnack
drar jag väl med mig vem som helst rätt ner i graven..
23 är inte gammalt, 25 är inte gammalt, 28 är inte gammalt, 32 är inte gammalt,
men ACK vad jag ändå känner mig gammal..

Jag hängde lite med Johannes på jobbet när han satt vak, och han
fick berätta lite om hur han jobbade annars. För han är ambulanssjukskötare,
men vill jobba på vår avdelning med för att få se sjukhuset "inifrån"
Vilket är smart! Han jobbar heltid på ambulansen, men de jobbar i dygn, så
de är lediga en hel del, och har tid över till mycket annat. Bland annat hänga
på 4c. Och japp, klart att jag började med mitt deppsnack om att jag måste
hinna utbilda mig, (okej jag har en yrkestitel, jag är utbildad, men
undersköterska.. suck!) jag snackade om att jag känner mig stressad och
gammal och han förstod inte hur jag kunde tycka så. Han är 28, och klar
sjuksköterska sen ett år tillbaka. Alltså måste jag börja plugga om ett
år om jag ska hinna bli som han.. GAH!






Dagens Ord:
Keep smiling, keep shining
Knowing you can always count on me, for sure
That's what friends are for
For good times and bad times
I'll be on your side forever more
That's what friends are for




Dagens Bild:


Här visste jag exakt vad jag skulle göra. Sommarjobba på sjukhuset,
försöka att få fortsatt jobb ett år och sedan börja plugga till sjuksköterska i Lund.



Snart ser jag ut såhär och då finns det ingen återvändo..
Då får jag väl ta mig gamla gubbe och bosätta mig utomlands,
i ett hus i Spanien eller nått, inte allt för långt bort från barnbarnen
och barnbarnsbarnen. Jobba på solbrännan och rynkorna..


And isn't it ironic...
Don't you think?