Idag känner jag mig.. .. otillräcklig. Det är så mycket jag vill göra, men jag kan inte.
Det är sant, jag kan inte. Trots att jag försöker.. Det är svårt, så svårt..

Det händer så mycket runt omkring en som man verkligen inte kan förstå, ännu mindre
acceptera att det faktiskt är sant.. Det händer precis framför ögonen på en, och man fattar inget.
Det finns i allas närhet. Blundar människor för det, för att slippa dras in i det?
Eller är det så att alla verkligen är så blinda och naiva? Det har hänt i alla år, alla decennier
och det kommer att fortsätta. Sexuella övergrepp, alkoholism, suicidal, drogmissbruk,
psykoser, schitzofreni, överdoser, depressioner, självdestruktivt beteende..
Allt detta finns i min närhet, bland vänner och släktingar till vänner.
Och det är så få som vet om det.. Utifrån sett är det inget som syns.
Det är hysch hysch, det är hemligt. Ja, det är en skam..
Och jag blir så jävla lesen. Alla vill vara så Svensson och inte sticka ut. Helst inte
ha något med missbruk att göra.
Jag tror att gränsen mellan "en Svensson" och en "missbrukare" är hårfin.
Jag tror att Svenssons är missbrukare. Jag vet att missbrukare är Svenssons.

Fortfarande blir jag lika förvånad och glad när jag förstår att någon tar detta till sig
och kämpar för att hjälpa de som vill ha hjälp att komma ur sitt beteende.
Alla som åkt dit ska inte behöva "skylla sig själva"
Alla ville inte åka dit, men nu sitter dom där. Så gör nåt!



Oh..



Dagens Ord:
Till en vän ska man komma bjuden i medgång,
och objuden i motgång.




En gammal dikt jag en gång läste, kom ihåg, gömde undan och hittade i mitt bakhuvud idag.